Cheyen

Nej, jag tänkte bara skämta med er lite. Jag och Alexandra ska inte öppna en klädbutik vid namn Chey'n&Kissie - jag skickade bara en fanbild till henne som jag har målat. Jag brukar skicka fanbilder till bloggar jag gillar ibland. :)

Ni har väl inte glömt bort DA GANGSTERZZ?

Jag förstår inte meningen med att bråka bakom en datorskärm och förneka att man faktiskt har skrivit skit om en annan person. Det är så fegt och du vinner aldrig på det. Visst, du kanske får en stor blogg snabbt - men det kommer ändå inte betyda någonting när alla dina vänner lämnar dig av rädslan att bli uthängda på din blogg.

Bloggbråk, skitsnack och intriger - väldigt, väldigt dåliga saker. Jag skulle aldrig ta med mina bråk i min blogg, och speciellt inte nämna personen i fråga vid namn. Det är helt okej att skriva "jag är så trött på en person", visst - det är väl ganska lugnt. Men tycker du att det är okej att kalla någon för hora, blatte eller fitta? Det tycker inte jag i alla fall.
När man skapar en blogg får man lära sig att stå ut med mycket. Man kan inte förvänta sig att alla ska tycka att man är vacker och älska ens texter. Det finns alltid personer som kommenterar dina brister, synar dig rakt igenom. Jag bryr mig inte om ifall någont tycker att jag är så "jävla ful", för det finns så många som tycker att jag är vacker vilket gör att de negativa kommentarerna inte vidrör mig alls. Däremot skulle jag inte tycka att det var roligt ifall någon annan bloggare hängde ut mig på sin blogg.

All we need is love, så är det. Varför bråka när man kan sprida kärlek, glädje och älska varandra? Jag förstår inte meningen med att bråka, det är inte därför man bloggar. När du om ett år tittar igenom ditt arkiv och ser alla dina bloggbråk kommer du att ångra dig, tro mig.

Jag och Sandra tycker om att samarbeta. Vi är en bra kombination, och vi har nu skapat en ny blogg. Ni kommer att få se bloggen om några dagar, designen är inte riktigt klar än. Vi funderar på om bilden ovanför skulle var asnygg som header? Typ "vi är bara fjortisar som provoccerar och drömmer om att operera läpparna"? Sandra tror att bloggen kommer bli succé, självklart!
(Sandra gästbloggar om bloggen imorgon här.)

Just nu känner jag mig inte på humör för att blogga. Bloggen ska förändras, men jag vet inte hur. Tänk att jag en gång har haft en The sims-kategori på bloggen. Tänk att jag velat ha en bitch-blogg. Tänk vad allting förändras. Hur jag förändras. Hur världen förändras.
Tänk hur påverkade människor blir av händelser. Tänk på smärtan du upplevde, känslan av att du bara ville bort, bort, bort. Tänk på känslan av att ingen känner som dig. Tänk på känslan av att du faktiskt är helt ensam i hela världen. Du är helt ensam.

Jag är mitt inne i en period där jag måste bestämma mig för vad jag vill göra med mitt liv. Vilka vänner jag vill umgås med, hur jag vill se ut, om jag kommer klara av att läsa fyra språk och vad jag vill jobba med i framtiden. Är smink någonting för mig, kommer jag att bli psykolog, hur ska denna bloggen se ut, kanske borde jag börja träna, ska jag måla naglarna, kanske renovera om mitt rum, köpa sommarkläder, gå ut i trädgården - skicka ett mejl till någon kanske? Det är så mycket jag funderar över. Allra helst vill jag gräva ner mig, skriva i några timmar och sedan är allting bra. Men jag vet ju att ingenting är bra, så varför låtsats?

Jag ska inte klaga. Jag har en fantastisk familj, jag trivs i skolan, jag ser bra ut, jag är 14 år och jag är lycklig. Jag har allting som en människa kan önska sig, och jag älskar det. Men jag är inne i en period som innebär förändringar - vad vill du göra med ditt liv? Det är många saker och personer som jag saknar, som jag inte vågar ta kontakt med. Jag är rädd, rädd för att bli sårad. Rädd för att det är för sent.
Jag kanske borde spela trummor, jag vill det - men rädslan tar övertaget. Tänk om jag är dålig, tänk om allting blir som med blockflöjten. Tänk om jag blir den svage och så vinner den starka. Jag vill aldrig mer känna mig fullständigt maktlös, fast i någons händer - rent psykiskt. Bara att jag har lämnat gosupermodel är ett stort steg för mig. Som det är nu vill jag aldrig komma tillbaka. Jag vet att jag måste komma tillbaka, men det är bara att erkänna att jag har förstört allt. Kommer jag att bli moderator någon gång? Nej, det kommer jag aldrig att bli. Jag gav upp det för ett år sedan redan, jag blev kaxig och skrev saker som kunde tolkas som olämpligt - vilket gjorde att jag och min bästa vän kom varandra väldigt nära varandra - men moderator kommer jag aldrig att kunna bli. Jag skulle inte passa som det, och om jag aldrig kommer att kunna passa som moderator har jag ingenting på gosupermodel att göra. Jag försöker att dölja mina drömmar om att bli moderator, att bli en förebild. Jag vet att jag skulle svara på mejlen väldigt fort, jag vet att jag skulle vara en bra förebild, jag vet att jag aldrig skulle ge upp. Men jag kommer aldrig att kunna bli moderator, jag kämpar inte ens längre. Jag har inga mål längre, för jag har ingenting att kämpa för.

Jag saknar så många, och jag vet inte hur jag ska få tag på dem. Lina71/LN71 som var medlem på gosupermodel, vi var bästa vänner där ett par månader. Motorcross-Emma/Okej.se-Emma, min fina mejlvän. Det var ungefär ett år sedan vi mejlade. Jag saknar dig. Jag saknar också Okej.se-gänget - Emz, TANTFISK, Emil, Zoofie m.f.l - jag hade roligt med er i flera år. Jag saknar er verkligen. Mina vänner på fashioncore.net, Charles m.f.l - Charles, humor på hög nivå. Jag saknar er och jag vet inte hur jag ska få kontakt med er igen. Jag vill veta hur det är med er, hur ni mår och vad ni gör.

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor

Jag vill tillbaka till tiden när vi satt tillsammans och lyssnade på din mp3, Kent-musiken strömmade in i öronen. Jag vill tillbaka dit, börja om. Egentligen vill jag ännu längre tillbaka, men där har jag inget fint minne att börja om vid. Nej, det har jag inte.

Äh, skit i mig. Jag är bara emo och ledsen. Emobarn.

Jag har inte bloggat så mycket den senaste tiden. Nej, det har jag verkligen inte. Jag tycker att ni har rätt att se att jag lever och även få en förklaring.

Jag är lycklig just nu, 100% lycklig. Jag är så lycklig att ingenting kan rubba mig just nu. Allting är bra och jag bara väntar på nästa dag - jag vill bara leva livet. Jag orkar inte bry mig om negativa saker, för jag är glad och lycklig. Jag vet inte vad som skulle stoppa mig.
En klasskompis till mig frågade annan en annan klasskompis idag hur det går med hennes blogg. "Jag orkar inte", sa tjejen då. Jag tänkte på mig själv under hösten, migrän och trötthet - är det verkligen värt det? Jag har mycket hellre en blogg med låg uppdatering än får migrän och känner mig trött hela tiden. Jag vill inte offra mitt liv för att ha en toppblogg.

Jag har bestämt mig för att börja träna. Wii fit, armhävningar, situps, promenader och löpning - here I come! Jag vill inte få en stel kropp som min käre far har, det är en av anledningarna. Jag har även märkt att jag förlorat lite av min vighet, innan kunde jag nästan gå ner i split.  Jag vill också vara utomhus mer, och till sommaren ska jag skriva en verklighetsbaserad bok (jag tror den kommer att bli 100% verklighetsbaserad, annars kanske 50%. Vi får se). Jag vill rita mer, jag vill läsa, jag vill börja måla med den oanvända akvarellfärgen som jag köpte för 2-3 år sedan, jag vill sticka mer och jag vill koncentrera mig mer på skolan. Jag vill förbättra min engelska och lära mig mer tyska. Men det största steget för mig nu är att lämna datorn, oavsett hur svårt det är för mig. Jag har alla mina vänner på internet, och de vill jag inte förlora. Samtidigt har Sandra och Adrian uppmuntrat mig till detta beslutet, tack!

Den 23:e maj flyttar Paulina till USA. Hon och jag har funnits där för varandra sedan augusti 2009. Paulina har gjort mycket fint för mig och många internetsidor kommer att påminna mig om Paulina. Jag vill inte gråta, jag har lovat mig själv att aldrig gråta över en internetvän mer. Jag vet hur ont det gör att bli sviken och sårad - men jag får skylla mig själv eftersom att jag väljer vilka jag chattar med själv.  Dock tror jag inte att det kommer hålla, för jag och Paulina har bestämt oss för att nästan bryta kontakten helt i ett år och 1-2 månader. Jag kommer sakna henne som sjutton!

Dessutom... Det här är fortfarande lite inside-information, men jag känner mig tvungen att avslöja det! Jag och världens bästa, finaste, roligaste, mest intelligenta och intressanta pojke har någonting på G! Och... Vem är den här pojken? Sandras IRL-vän Adrian, här på gosupermodel heter han Nihilisten är... Faktiskt lite kära i varandra. Dock blev vi inte det på gosupermodel, nejnej.

But sometimes, I need somebody who can make me feel alright

Jag har världens finaste vän. Hans namn är Adrian och det är först nu jag har förstått hur mycket han betyder för mig.
Adrian gjorde bilden under till mig. Den träffade mig rakt i hjärtat, för jag älskar hela bilden. Jag kände mig lite halvtrött innan, men nu sitter jag med tårarna i ögonen och lyssnar på Adrians spotify-lista. Jag har insett att jag aldrig får förlora honom.

So deep, that it didn't even bleed and catch me
Off guard, red handed
Now I'm far from lonely
Asleep, I still see you lying next to me
So deep, that it didn't even bleed and catch me

Adrian gör mig lycklig, Nihilisten. Vi är kentpopparna mot världen. När jag pratar med Adrian försvinner omvärlden. Allt kretsar runt oss och det gör mig glad. Dessutom har Adrian awesome musiksmak. Vi sitter och lyssnar på samma musik samtidigt 415,1 km ifrån varandra.

Men det krävs mera än så för o skilja oss åt
Det krävs mera än så för att skilja oss två

Jag vet inte vad jag skulle göra ifall jag inte hade Adrian faktiskt. Jag älskar honom så jävligt mycket, jag känner kärlek till honom. Jag är Adrians flickvän och Adde är min pojkvän. Dock inte som ni tror.


ADDE ÄR BÄST.

Något kärleksfullt.

Heart by tankekraft, made at DoInk.com

Jag kan tycka att en bild säger mer än svartfärgad Arial-text. Ibland är det skönt att veta att man faktiskt kan öppna upp Paint och skriva eller måla något fint.
Kärlek betyder mycket för mig. Då tänker jag inte på kärleken till en partner, utan till alla i min närhet. Jag förstår inte varför det betraktas som fel att säga "jag älskar dig" till en tjejkompis. Om man verkligen älskar någon, varför tveka för att man kan verka lesbisk? Nej, jag bryr mig inte ett skit om Sveriges osynliga etikettregler. SANDRA, JAG ÄLSKAR DIG!!! (skämt åsido)

Ibland kan jag känna att jag vill att alla, varenda människa ska älska mig - eller i alla fall tycka om mig. Jag anstränger mig till max och istället blir jag någon som jag inte är, skrattar falskt och är inte mig själv. Jag tror att alla känner så här ibland. Dock har jag lärt mig att livet inte fungerar så här... Visst, fem stycken vänner kanske älskar mig. Sedan kanske jag har 100 kompisar som tycker om mig. Och fem personer som tycker att jag är dryg och kaxig. Vänta, bryr jag mig? Nej, exakt.

Jag brukar tycka om kärlek. Idag känner jag mig dock på dåligt humör, jag ville bara vara vän med dig och så blev det så här. Min MSN-status visar att jag är offline, fast jag är online. Sandra online, Adrian online, Emma upptagen. Kanske borde jag skriva till någon. Men jag är säker på att ingen mer än jag förstår.

• Ät någonting innan du sätter dig med pluggandet. Om du är hungrig blir du lätt okoncentrerad och tankarna far iväg på annat håll.
• Hitta en bra plats att göra skolarbetet på. Köksbordet, biblioteket eller varför inte stanna kvar efter skolan en stund?
• Gör inte två saker samtidigt. Det kan verka smart att både sitta framför datorn och göra läxan, men det är det inte.
• Hitta en teknik som passar dig. Alla lär inte in saker på samma sätt, och det är viktigt att hitta rätt teknik när man är ung. Om du har glosor - tänk efter hur det enklaste sättet för dig är att öva in dem. Själv brukar jag använda mig utav www.glosboken.se. Om jag pluggar till ett prov brukar jag skriva ner det viktigaste och sedan läsa på det. Om du har svårt att hitta en teknik - be en lärare om hjälp! Det är viktigt att ha en bra studieteknik, annars kommer du att kunna sitta i flera dagar utan att få in någonting i skallen!
• Gör läxorna/börja öva till provet i god tid. Jag tror att du har hört det här innan, men sitt inte med läxorna dagen innan de ska vara färdiga. Börja i god tid, då slipper du stressa och har god tid att fråga läraren ifall du inte förstår. 
• Belöna dig själv! Om du pluggar en halvtimme får du sitta vid datorn/tv:n i en kvart och om du pluggar en timme får du ta en chokladkaka. Hitta på egna mål som gör dig motiverad att plugga!
• Ha inte för höga krav. Kraven måste vara rimliga, annars blir du bara besviken. Det är ingen bra idé att försöka gå från G till MVG på en gång, ta G till VG först!

Bilden kommer härifrån: http://www.freedigitalphotos.net/images/Uncategorised_g43-Old_School_p14646.html

Lycka till!

Visst är vi fina? Ganska häftigt att vi kan ha likadana ansiktsuttryck också, eller hur? Så tvillingaktigt.
Jag behöver ju inte skriva att jag lärde mig det här i Paint idag... Fniss.

 
Sandra har också en tvilling, dock inte siamesisk. Söta?



Jag vet att ni både älskar och hatar mig. 

Gör en lista över 10 band/artister du gillar (ingen speciell ordning.)

1. Markus Krunegård
2. The used
3. Kent
4. Superchick
5. Paramore
6. Lars Winnerbäck
7. The kooks
8. Säkert!
9. The beatles
10. Tokio hotel

Vilken låt är din favorit med nr 6?

Elegi
Vilken är din favoritlåt med nr 8?

Ditt kvarter
Finns det någon låt med nr 9 som får dig att gråta?

Mja, kommer inte på någon speciell.
Hur många gånger har du sett nr 4 live?

Noll.
Vilken är din favoritlåt med nr 5?

My heart
När hörde du nr 3 för första gången?

Min fd bästa vän älskar Kent.
Hur upptäckte du nr 10?

Genom en klasskompis.
Vilken är din favoritlåt med nr 7?

Naive
Hur många gånger har du sett nr 9 live?

Noll
Finns det någon låt med nr 2 som får dej att gråta?

Find a way
Viken är din favoritlåt med nr 1?

Hela livet var ett disco
Hur länge har du lyssnat på nr 2?

1½-2 år
Till slut, vilket nr är bäst?
1:an, självklart!

Nu är Cutbullarna raderad, och jag och Sandra har inga planer på att återuppliva just "Cutbullarna". Istället ska jag försöka väva in mer humor i denna bloggen, och Sandra ska vara delaktig i det. Kanske att vi i framtiden har planer på en humorblogg, men just nu är vi alldeles för lata för det. Plus att jag verkligen måste börja med mitt sommarprojekt nu! Vad kan det vara...?

Söta Sandra.

Som ni säkert vet har jag och Sandra en gemensam blogg vid namn Cutbullarna. Jag och Sandra tänkte bloggat mer aktivt i bloggen, men ingen av oss har haft tid. Nu funderar vi på om vi ska radera bloggen och eventuellt göra en ny humorblogg, eller om vi ska ge bloggen en chans till? Själv är jag sugen på att göra en ny blogg, och Sandra vill vänta till sommaren... Vad tycker ni? Vi har även funderat på en blogg där jag är "huvudpersonen" och Sandra mer är som en gästbloggare.