Cheyen

Jag satt och tittade igenom gamla bilder, log lite och så. :D Men ah.

En liten och söt flicka i ett omodernt hem som har renoverats två gånger sedan dess...

Jag sitter och sjunger med i tyska Tokio Hotel-låtar, övar upp tyskan. Jag ska fan bevisa att jag är bäst i gruppen. Nu när _ _ _ _ (kanske inte är så bra att nämna namnet på tyskalärarinnan) blivit lite mer vänlig mot mig ska jag fortsätta i samma stil - jag ska vara bäst. Så är det bara. Jag är bättre än henne.

Tycker du fortfarande att jag är bäst?

Jag spelade ballono idag med Evelin och Stäff. Trevligt.
Skriver mer imorgon. Fortfarande lite sjuk.

Jag saknar min och Sandras cutbulle-blogg (cutbullarna.blogg.se). Alltså, den var lite emo och sådär men ändå mysig. Vi funderar på att starta en ny blogg tillsammans. Men antagligen kommer väl det inte ske... Varken jag eller Sandra har så mycket tid över, och då är det någonting fel.

Ni undrar säkert vem Sandra är, och vem Ämmischen är. Nu ska jag tala om det för er. Njut.

Sandra är en totalt awesome vän - internetvän -  som bor i Stockholmstrakterna. Hon är 17 år, galen och spontan.

Ämmischen - Emma, Em, Emmis - är inte lika awesome som Sandra, men hon är min vän och det är därför jag älskar henne. Puss.

Adrian och jag ska gifta oss i framtiden. Han är min. Puss.

Jag vill träffa Ämmizzhäääen. Saknar den ungen, när hon börjar IB kommer hon säkert inte att ha tid med mig. :( PLUGG PLUGG PLUGG PLUGG FÖR ÄÄÄÄMMMIIISSSZZCHEN. Hon kommer hem ifrån Frankrike typ på torsdag, kommer nog inte att ha tid att träffa henne då. :( Men saknar henne mycket.
Faktiskt.

Jag tänkte visa upp lite bilder. Jag har ganska många bilder just nu, som jag inte har visat för er. Aja, kan väl lika gärna visa er lite bilder när jag har några minuter över. (Fin inställning, Cheyen!)
Njut... Över att jag är så seriös.


Snyggingen gör det igen...


...Och igen.


Rött läppstift och en fejkpiercing. Faaaan vad snygg jag var.


Mössan är awesome.


Hej, jag har nya glasögon och är snygg.


Blek tjej på vintern/våren 2010 i en röd, fin tröja. (Mitt hår har växt lite sedan dess. <3)


klad_poppare_chey_f13. Bilden togs i februari 2010 då jag var en fail-poppare.


JAG HAR EN BLOGG!1!1!1!1!1!1! OFTA LIKSSS


Ibland är livet inte klart, det är suddigt.


Gymnastik, höga knän! (Snarare "jag lyfter på mitt ben för att visa upp byxorna)


Jag försöker få mitt ben att se längre ut.


Alldeles för mycket prylar. <3

Jag rensade min hårborste på hår idag. Jag drog bort ett centimeter tjockt lager av hår, en hårklump. På ena sidan var det helt grått av damm. Trevligt, trevligt! Ett tag funderade jag på att spara allt mitt hår från hårbortsten, tvätta det med schampo och reda ut trasslet. Sedan tänkte jag göra håret till löshår, kanske klippa det till en lugg eller knyta en rosett av det. Dock jag har jag inga planer på det nu...

Jag känner mig bitchig idag. Är det bara jag som använder det ordet med en positiv innebörd? Jag är gärna en bitch, det är sådan jag är. Jag brukar få min hjärna fylld med tankar när jag sitter och lyssnar på musik. Det är en av anledningarna till att jag älskar musik. Allting blir kravlöst, obetydligt när jag har musik i öronen.

Det här känns också kravlöst nu - men det kan jag säga att det inte gjorde för ett år sedan. Jag har inga krav på mig, det är bara jag som läser mina obetydliga inlägg och jag bara skriver. Men jag saknar kommentarerna, så det ska bli skönt att öppna upp bloggen i mitten av augusti. Om jag orkar hålla mig så länge... Dream on.

Jag vet inte om jag är lycklig eller olycklig, men det spelar ingen roll idag. Jag har en vän som jag chattar med på MSN - ja, jag hatar MSN men det är inte mitt fel att alla andra tycker om det och tvingar mig att logga in och chatta med dem, och förresten var vi tvugna att prata om lite saker som inte går att prata om på gosupermodel - och denna vännen gör mig riktigt gladklad. Vi är aso_heeElt_randÅÅÅÅÅÅm men jag är glad och det är bra.

Happyland.

Jag kom på en sak som jag hatar innan. Jag hatar när människor går runt problemen, försöker undvika allt det svåra. Jag hatar det.
Varför undvika allt det svåra? Tänk på alla föräldrar som undviker att tala om problemen med sina barn. Jag tycker att det är bättre när föräldrarna talar om för barnen hur det är - "vi kanske har dåligt med pengar just nu, men vi kan ha roligt ändå". Barnen förstår ju att någonting är fel om familjen inte går till badhuset varje fredag som vanligt.

Om man tar tag i problemen och sitt liv, då är man stark. Det är de människorna som är starkast. Jag beundrar de människorna.

Okej. Här är cheyen som har sagt att redigerade bilder är fånigt, att man måste kunna visa upp sig själv och så vidare. Bäst jag ger er en förklaring illa kvickt.
Jag har visat många oredigerade bilder på mig själv, titta tillbaka i arkivet så ser ni. Jag har visat er bilder som inte alls är fina - bilder från dagar då jag varit sjuk och så vidare.

Jag skulle inte vilja redigera mina läppar och ögon större, inte ens näsan mindre. Det enda jag vill är att ha ett fräscht yttre, och det skapar jag på en del bilder genom att redigera bort finnar, mörka ringar under ögonen, rynkar o.s.v. Jag menar - ni vet ju att jag inte är den perfekta, sockersöta cheyen. Så varför är det här så konstigt...?

Det är skönt att blogga. Avslappnande, på något vis. Jag vet att jag duger. Designen på bloggen är fin, jag är en inbiten bloggerska och jag har inte skapat skandalbråk. Bra.
Jag vill bli stor. Nej, inte på längden. Jag vill bli en stor bloggerska. Om jag är en av de femtio största bloggarna skulle jag vara nöjd. Mer än nöjd, snarare tillfredställd. Mm, så skulle det vara.

Idag var jag och mamma i Jönköping, jättetrevlig dag! Vi åt på Wook och co., shoppade och hade en toppendag! :)

Storbloggaren är tillbaka! Haha, jag vill faktiskt bara skriva av mig.

Imorgon ska kanske jag och mamma till Jönköping. Vi skulle ha åkt förra veckan egentligen, men då låg hon i migrän och jag var hennes trogna assistent - haha. :) Sånt är livet, man känner sig inte på topp alltid.
Det blir att käka jordgubbar i eftermiddag, jag och mamma köpte två förpackningar på torget idag för 20 kr styck, alltså 40 kr. Jordgubbar från Blekinge. Fast han, jordgubbsmannen gav oss förpackningarna som det var minst jordgubbar i... Så typiskt.

Find a way

Jag ska sluta blogga och detta är ett beslut som jag har tagit helt själv. Läs innan du kommenterar.

Jag har bestämt mig för att sluta blogga. Det är därför jag inte har bloggat så mycket den senaste tiden, för jag har funderat på det här. Det har varit ett svårt beslut för mig att fatta, men jag har kommit fram till att ni inte ska få ta del av mitt liv längre. Jag tycker att det känns konstigt och fel att ni läser privata saker om mig - jag har haft ångest över det och att bli mindre och mindre privat är ingenting jag vill. Jag mår dåligt över att veta att vem som helst kan läsa vad jag skriver, kopiera mina bilder, skratta åt mig och kommentera elaka saker anonymt. Dessutom vet jag att några personer jag inte vill ska läsa bloggen läser den, och de personerna behöver inte få reda på mer information om mig - var jag befinner mig och så vidare.

Jag har lärt mig mycket av att vara en så här ung bloggerska. Även fast jag är en "IQ-befriad tjej med rosa läppglans som inte ens vet i vilket landskap hon bor" (fick en sådan kommentar för ett snart ett år sedan) har jag utvecklat mina tankar, känslor och jag har också blivit bättre på att skriva rent. När jag började blogga var jag en liten 13-åring som precis hade upptäckt att hon kunde göra vad som helst, bara hon verkligen ville det. Jag var kaxig när jag började blogga, jag är medveten om det. Jag var dryg och försökte att vara som andra bloggerskor, som blivit kända. Mitt huvudsakliga mål i livet var då att bli Sveriges största bloggerska. Den drömmen finns fortfarande kvar någonstans i bakhuvudet, men den är inte lika stark längre. Jag har insett hur svårt det är blogga bra, hur mycket tid det tar. Tur att bra bloggar som KENZA och Stinalee finns!
Jag började blogga på morgonen innan skolan. Jag skrev kanske 2-3 inlägg innan jag cyklade iväg till skolan. Jag åt ibland mindre frukost och gick upp tidigare för att hinna blogga och lägga in bilder. Jag struntade i att läsa tidningen för att blogga, jag var helt besatt. Jag fick mycket migrän den hösten för att bloggandet tog upp mitt liv. Jag koncentrerade mig inte lika bra i skolan, och varje gång jag fick tillgång till en dator under skoltid försökte jag försiktigt logga in på www.blogg.se, skriva ett kort blogginlägg och sedan snabbt stänga ner rutan när läraren kom in i datorsalen. Men egentligen - vem bryr sig om att jag skriver "Hej, jag har SO och hinner inte blogga mer nu"? Jag gjorde allt - allt - för att försöka nå min dröm som toppbloggerska.

Jag la upp mycket bilder på mig själv, även fast jag till viss del ville vara anonym i bloggen. Jag gav aldrig ut mitt riktiga namn för att kunna behålla min roll som anonym. Cheyen och Lolli var mina två alias.
Det fungerar inte att kalla sig själv för anonym och sedan lägga upp bilder på sig själv - det har jag lärt mig. Vem som helst som känner mig ser ju att det är jag på bilderna, även fast jag spärrar upp ögonen och putar med läpparna, tar bort hårspännet ifrån håret och drar in magen på bilderna. Jag drömde om större läppar, större ögon, smalare lår och att kunna köpa dyra märkeskläder. Förresten -  jag har aldrig drömt om det. Det var Cheyen som drömde om det. Jag tittade på dyra klänningar och föreställde mig att jag skulle gå i en klänning för 10 000 kr på en gala för berömda bloggerskor.
Den här drömmen hade kunnat bli verklighet... Men i början av december kom jag fram till att bli en stor bloggerska inte var någonting för mig. Jag mådde dåligt över att blogga, "jag är ju inte tillräckligt snygg så jag kommer ändå aldrig bli något". Tankarna om att jag bara var en vanlig tjej som försökte spärra upp ögonen för at se mig vackrare ut besvärade mig egentligen aldrig. Det kanske låter som att "shit, har den där tjejen inget självförtroende och ingen självkänsla, eller?" men så var det inte alls. Mitt självförtroende och min självkänsla har aldrig varit högre än så här, bitches. ;) Kände mig bara tvungen.

Jag har fått en del erbjudanden i och med att bloggen växte sig större. Min i och med att jag ville vara lite halvanonym nekade jag alla. "Eh, en artikel, skämtar du? Jag vill ha ett uppslag om mig." Ni som läser detta tycker säkert att jag var jättebitchig, men så är det inte. Jag var alltid noga med att alla tog mig och min attityd på rätt sätt, om alla betraktade mig som en bitch var det ingen mening med att behålla min attityd. Men jag vill också att ni ska veta att jag tackade snällt för erbjudandet, jag visste att jag var tvungen att behålla en hemlighetsfull identitet men fortfarande vara en trevlig bitch. Jag betrakar mig fortfarande som en trevlig bitch.

När mina kompisar pratar om sina amatörbloggar kan jag inte låta bli att flina lite lätt. "Men du då, ska inte du skaffa en blogg?" frågar de mig. Jag brukar ju ofta vara först med saker och ting, men den här gången... Är jag snarare sist. Enligt dem. Och när jag svarar "nej, jag tror inte att jag hinner med en blogg just nu" känner jag mig lättad över att de inte vet om att jag har en blogg. Pressen skulle öka på mig då, att uppdatera och skriva saker som de vill höra, "åh, du nämnde mig i din blogg!". Jag vill inte ha det så.
När jag kallar mina kompisars bloggar för "amatörbloggar" menar jag inte att jag är bättre, jag menar att jag är någon nivå över dem. De har precis lärt sig hur man gör en header själv, när jag börjar dra igång en gratis design-blogg. Alla människor är på olika nivåer i olika lägen. I det här fallet är jag över dem. Egentligen handlar bloggandet om makt, att växa sig större och större. Jag ska försöka bli av med känslan av makt genom att gå vidare.

Så här är det:
- Jag kommer att sluta blogga inför er. Jag har fortfarande chansen att bli den toppbloggerskan jag vill bli, men jag behöver inte bli det nu. Jag kommer att lösenordskydda denna bloggen och fortsätta blogga för mig själv.
- Jag kommer komma tillbaka till hösten. Antingen på denna bloggen eller på en ny blogg, vi får se! Dock tror jag att det blir på denna bloggen.
- Jag kommer att bli mer privat när inte ni kan läsa vad jag skriver. I höst kommer det att bli roligt för er att läsa om mina sommarmånader, haha! Jag kan lova er över 50 stycken fail_pics. Yeah.

Jag älskar er. Ni är mina älskade läsare och när jag skriver detta har jag tårar i ögonen, för jag vet att jag aldrig kommer få tillbaka alla er. Jag vill inte göra det här, men jag är tvungen för mitt eget bästa. Om jag ska kunna utvecklas som människa kan jag inte ha en blogg som tvingar mig att göra si och så.
Nu låter det som att jag hatar att blogga, men så är det inte. Jag älskar bloggen - den är en del av mig - men ibland måste man ge upp saker man älskar under en period i livet. Ni vet att jag kommer tillbaka, jag har ju ändå bloggat sedan 2007 typ - och jag ger inte upp så enkelt. Jag är fortfarande Cheyen och jag har fortfarande en amazing, awesome blogg vid namn http://chey.blogg.se. Jag älskar att kommentera andra människors inlägg med stora bokstäver, CHEYEN och jag älskar att få fina kommentarer och mejl av er - men just nu funkar inte det här.

Usch, vad svårt det är att avsluta ett inlägg. Speciellt detta inlägget. Jag skulle kunna babbla på i flera timmar till, och nu sitter jag och gråter. Nej, fan - nu får jag ta och avsluta det här inlägget och sätta på Spotify. Kent vore nog passande att lyssna på nu. Eller Hardcore Superstar.

Tack för allt.
/Cheyen

Jag ska återuppliva http://diverso.blogg.se, så räkna inte med någon sådär superbra bloggning här! Jag och Sandras idé måste bli verklighet, även om det kommer bli svårt nu när vi båda blivit så lata, haha!

Min solbränna var inte särskilt svår att fixa, en halvtimme i solen och... Tjena! Härligt att håret även har blivit lite solblekt, men en färgning vore nice nu! ;) Lägg märke till mina stora läppar också, kiss meeeee!


Ja, man kan bli så här brun efter en halvtimme i solen. ;);););)

Fotomodellen igen, ohlalala! Nej, nu får jag ta och fixa en bloggdesign. Puss.