Cheyen

Jag sitter och funderar på vad skönhet egentligen är.
Jag känner mig extra snygg när jag ler och är glad. Om jag umgås med människor som uppskattar mig mår jag också bra. Om jag däremot är ledsen och känner mig ful finns inte ens ordet skönhet i min värld.

Oavsett hur konstigt det låter så får jag bättre självförtroende när någon tror att jag inte klarar någonting, tror att jag kommer att misslyckas, tycker jag är ful. Det är jättekonstigt, men allt detta gör att jag blir en mer självständig människa med ännu bättre självförtroende. Jag tycker också att jag blir snyggare och snyggare för varje dag som går. Det som jag är aningen missnöjd med är att jag aldrig verkar få mer vuxna drag i ansiktet - men jag älskar självklart mig själv ändå. Jag är jag, och jag är nöjd med mig själv. Det är underbart att må så bra som jag gör.
Men jag är ju trots ett barn till viss del. Jag kommr väl antagligen att utvecklas mer och mer i ansiktet också, precis som jag gör rent psykiskt. Jag tycker själv att jag utvecklas när det gäller allting, men jag är ju tonåring också! Jag ska ju för sjutton utvecklas och bli bättre och bättre på allting...En till anledning att älska livet!

Jag skulle aldrig vilja byta bort mitt utseende. Jag tycker att personer som Avril Lavigne, Foki, Stinalee och Kenza är jättefina, men de är inte jag. Jag är jag helt enkelt, och jag skulle inte passa som någon annan än mig själv. Jag älskar att hålla på och mixtra med hur jag ska se ut, men jag håller ju inte på att göra om mig själv till en annan människa! Det visar att jag är väldigt nöjd med mig själv.
Visst, när jag var kanske 9 år funderade jag på hur jag skulle se ut när jag var kanske...13 år som jag är nu. Jag tänkte mig att jag kanske var någon schyst hårdrockare med kolsvart hår, massor med smink och såklart de välkända x:n i ansiktet. Håret skulle vara stort tuperat och jag skulle ha på mig någon vacker klänning med spets och volangkjol. Men alltså... Det var ju bara drömmar. Jag ser ju inte alls ut så. Jag ser ut som mig själv och ibland varierar jag min stil när jag tröttnar på den jag har, men jag är fortfarande mig själv. Jag blir ju inte en helt annan människa bara för att jag målar x i ansiktet (som jag föreställde mig när jag var liten).

Det spelar ingen roll ifall man har acneutslag i ansiktet, trassligt hår eller ringar under ögonen - bara man ler och är glad inuti så räcker det! Le och bli världens snyggaste människa, ohja - hurra för självförtroende! Vad skulle vi göra utan en rejäl dos med självförtroende, skönhet och självklart en burk med Ben&Jerry-glass? (Har ni inte hört att glass gör än glad? ;] )

Kolla, jag har något jävla kattsmink i ansiktet och ser helt crazy ut - ändå är jag jätteglad! Mina ögon glittrar och ja, det är väl ett bra tecken! :)


Oh, titta! Självförtroende lönar sig alltid på fotografier. Jag kan ju också säga att detta kortet är taget dagen efter att jag hade migrän, och okej - jag såg kanske inte helt 100% bra ut, men ändå. Jag ser ju glad ut iaf, visst?


Eh, efter idrotten vet ni! ;)





Frågor om självförtroende/skönhet/jag vet inte vad? :)