Jag förstår ifall saknaden aldrig går över.
Jag saknar det gamla. Det fina, det gamla, det som var bra. Jag orkar inte med att bli sviken, lämnad, övergiven. Det är du som ger mig hopp. Du. Men helvete, du läser inte det här och... Jag orkar inte mer.
Vi ses.
Kommentarer
Trackback
