Cheyen

Det här inlägget är till min finfina internetvän Paulina.

---

Paulina, jag trodde aldrig att skulle hitta dig eller ens någon i närheten av dig. Du är en fantastisk människa. Du får mig att le väldigt snabbt, och har fått mig att inse att tårar och ilska inte löser någonting - det är mycket bättre att le och försöka se allting positivt. Ditt livsmotto har blivit mitt, och så kanske det är med det mesta? Våra vänner blir delade vänner, aldrig skulle jag väl lära känna Carolyn eller du Sandra utan varandra?
Well, du är en otroligt fin människa. Även fast detta låter helt psycho vet jag att jag har förändrat ditt liv. De här 6-7 månaderna... I början var du så sårbar, vänlig... En dag var du helt plötslig glad, rolig och lika trevlig - men du kallade dig själv för lycklig och du sa att det var min förtjänst. Jag märkte hela tiden att du utvecklades och blev finare och finare för varje dag, och jag tänkte bara mer och mer på vilken fantastisk människa du är.

Efter en inledning om hur fantastiskt allt är...
Jag visste hela tiden att du ville flytta till USA. Du pratade om USA och Carolyn med mig oftare och oftare. Du reste dit, träffade min favoritskådespelare (förlåter dig aldrig </3) och kom hem en vecka för tidigt. "Har det hänt någonting?" frågade jag då, började fundera ifall du och Carolyn var osams eller ifall du vantrivdes i USA. "Nej", löd ditt svar. "Jag har blivit erbjuden att bo hos Carolyn och hennes familj i ett år. Jag funderar på att tacka ja".
Jag tänkte mycket på det ett tag, att du kanske ville flytta till USA och att du hade chansen. Helt plötsligt hade du bestämt dig, visserligen inte tackat ja än men du sa till mig att du hade bestämt dig för att resa dit. Jag var superglad och lycklig över att du fått chansen, men samtidigt... Vad ska jag göra utan min Paulina? Det skulle vara tomt, otroligt tomt och i detta läge behövde jag dig som mest.
Du märkte att jag var ledsen, och gav mig chansen att välja vad du skulle göra - om du skulle tacka ja eller nej. Jag funderade aldrig ens på att hindra dig från att åka, jag ville att du skulle följa dina drömmar. Jag skickade iväg ett enkelt "ja" till dig, och sedan var det bestämt.

Och vad händer nu?
I sommar, i juli kommer du att åka till USA och komma tillbaka ett år senare. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig, och precis som du sagt kommer vi inte att kunna ha så mycket kontakt eftersom att tiderna är helt annorlunda och du kommer ha fullt upp med ditt liv i USA! :) Men samtidigt vet jag att vi har bestämt att vara vänner när du kommer hem också.
Jag kommer att sakna dig, och tänka på dig varje dag. Även fast vi kanske bara har kontakt en gång i månaden kommer den gången att betyda mycket! Det finns ingen som dig, Paulina och även fast det kommer vara tomt... Jag älskar dig, det ska du veta.