Cheyen

U.S.A, I'm ready! Here I come!
Jag har längtat efter det här länge. Jag minns när Carolyn ringde upp mig och sa att jag fick bo hos hennes familj i ett år om jag ville. Eftersom att mina föräldrar är döda och jag inte har haft något speciellt hem fick jag fatta beslutet själv. Jag tackade ja.
U.S.A är så underbart. Jag känner mig lugn där och jag trivs. Klimatet är härligt och människorna är trevliga där. Jag älskar att prata enbart engelska och lär mig mer och mer för varje dag. Allting är underbart där borta. Maten, kulturen, musiken, händelserna, högtiderna... Jag är säker på att jag kommer att bo i U.S.A som vuxen.
Det är härligt att kunna gå till Starbucks och beställa take away, lyssna på engelsktalande människor, titta i dyra märkesbutiker som man aldrig kommer att ha råd att shoppa i och sedan gå hem, titta på Top Model och veta att i Sverige kommer man att få se den säsongen om några månader. Från köket hör jag Carolyns mamma ropa "The food is ready now, Paulina" och jag svarar tillbaka med "Okay, I'll turn off the TV!". Det är underbart att sitta runt matbordet som en familj, för jag älskar allihopa. På kvällarna är jag inloggad på Skype med mina klasskompisar, och varenda en säger att jag ser brunbränd och lycklig ut. Jag retar dem med att tala avancerad engelska och jag vet att de gärna skulle byta liv med mig. Efter en halvtimmes Skype-samtal går jag ner till tv-rummet, sätter mig i en fåtölj och utbrister "what are you looking at? Something funny, as Top model?". Sedan kanske jag avslutar kvällen med en löprunda i parken, eller så läser jag en bok... På engelska givetvis.

I Sverige har jag fått bra möjligheter att utvecklas som människa. Jag vet vad jag vill göra med mitt liv nu och jag vet att om ett år kommer jag vara fylld med erfarenheter och dessutom kommer jag att kunna engelska lika bra som svenska. Men jag kommer trots detta inte glömma bort Sverige, för det är ändå mitt hemland fast jag vill och ska bo i U.S.A. Om jag skaffar familj i framtiden ska vi åka på semester till Sverige, och jag ska även lära dem lite svenska. Sverige får väl bli som U.S.A är för mig för dem. Jag älskar både Sverige och U.S.A, så tro ingenting annat.

Jag kommer att vara borta ett år till att börja med och gå ett high school-år. Sedan kommer jag att åka tillbaka till Sverige, och efter det avgör jag om jag vill vara kvar i U.S.A eller börja på gymnasiet i Sverige. Jag hoppas på att Carolyns föräldrar vill ha mig ett år till, annars är det bara att stanna i Sverige tre år till. Jag har ingenting emot det, men jag hoppas på att avsluta high school i U.S.A. Man går i high school från 14-18 år, sedan börjar man på collage/universitet om man vill. Typ min största dröm är att gå på collage i U.S.A... Hoppas.

Ni får ha det kanonis hemma i Sverige. Jag kommer att gästblogga snart igen om jag får för Cheyen, she decides. Jag gissar på att det inlägget kommer att handla om att jag är på Starbucks varje dag... No life without Starbucks, right?

Stora bamsekramisar från Paulina (ppankaka)